Åter Om Birma
Åter Startsidan

Det börjar ofta som en hobby och som många andra krävs det med tiden kunskap! I kattavel jobbar vi med levande material till skillnad från t.ex. fotografering och det är vår skyldighet att ta ansvar för vad vi gör.

Låt mig bara fastställa en sak, uppfödarens viktigaste sak är att föda upp friska och sunda katter. När det gäller raskatter ska man naturligtvis också arbeta seriöst med att komma så nära standarden som möjligt. Det finns inget facit utan du själv måste ta ansvar för ditt avelsarbete så att det gagnar rasen. Detta borde vara rättesnöret under hela den period man avlar på sina katter.

Det första man måste lära sig är att vara kritisk mot sina egna katter! Tyvärr är det också detta som är det svåraste. Köpte du verkligen ett avelsdjur när du startade din uppfödning? Har du någon kännedom om katterna bakom din katt? Glöm uppfödarens försäkring ”att bakom denna katt finns det inga problem eller defekter” tyvärr finns det ingen möjlighet för någon uppfödare att följa alla sina avkommor. På något sätt tappar man alltid en del av sina köpare hur gärna man än vill hålla kontakt.

Den eventuella defekten ska man heller inte behöva känna sig skyldig över men det fortsatta avelsarbetet är enbart ditt ansvar.

Vad är det som styr vår avel? Glädjen att ha kattungar? Strävan att hjälpa till att föda upp ett avelsdjur som är excellent och 100 %-igt? Eller är det kanske pengar?

Vad vi nu än har med oss för skäl så är det dags att börja lära sig vad som egentligen ligger bakom alla regelverk samt också att ta hänsyn till dem.
 

Flera lagar styr aveln på sällskapsdjur
 

  • FN:s Konvention om biologisk mångfald

  • Europarådet; Konventionen om skydd av sällskapsdjur

  • Djurskyddslagen

  • Djurskyddsförordningen

  • Statens jordbruksverks föreskrifter

  • Länsstyrelsen

  • Kommunbestämelser

  • Konsumentköplagen

  • Köplagen

  • Skattelagen

 

Avel – medlem i ett kattförbund

 

För att sedan starta sin avel så måste man vara med i ett kattförbund. Dessa i sin tur har också ett eget regelverk. Aveln styrs av varje ras-standard men som jag också kommer att beskriva av några olika regelverk som finns när det t.ex gäller utställning. Det är här flera av felen regleras och naturligtvis måste det också vara dessa saker som styr vår avel. Det finns inget direkt nedskrivet att detta gäller men tittar vi tillbaka i början; all avel sker med ”friska och sunda djur” så förstår vi det bättre.

Standard – General Part ”GP”
I denna del av SVERAK:s regel verk så regleras fel som gäller för samtliga raser . Man kan konstatera att när vi kommer till diskvalificerande fel så känns några av dem inte så allvarliga som en del av dessa mera anatomiska fel men som ändå klassas som mindre allvarliga än t.ex. vita fläckar.

Tabell med generella fel & defekter
 

 

 

Standard – en för varje ras
Standarden tar upp de specifika problemen för varje ras samt graden av hur de påverkar standardens poäng. En standard innehåller 200 poäng. De första 100 sätter veterinären samt de följande 100 beskriver standarden och vad som är viktigt, dvs. ger höga poäng.

 

 Birmans 100 poäng är fördelade enligt följande:

 Huvud & ögon & öron          20

 Kropp                                    20

 Svans                                    10

 Päls, färg & points               15

 Päls, kvalitet, längd              10

 Handskar, sockor                 10

 Kilar bak                                5

 Symmetri på tassar              5

 Kondition                               5

 

 Summa                                 100 p

 
 
       
Avla så att genetiska sjukdomar undviks!
  Genfrekvens Beräknas på en population med katter. Man räknar förekomst av en specifik gen.  
  Effektiv population En effektiv population blir aldrig större än fyra gånger det minst representerade könet.
Antalet hanar i avel måste alltid vara minst en fjärdedel av den effektiva populationen som eftersträvas. Dvs. 25 hanar av 100 individer.
Även en stor ras kan ha en liten effektiv population. En effektiv population bör bestå av minst 100 individer. Detta motsvarar ungefär en inavelsökning på 0.5 % - enheter per generation.
 
  Inavelsgrad Bör inte vara större än 2,5 % i fem generationer. Man måste dock beakta att det inte alltid är sundast att göra en parning med 0% i inavelsgrad om man inte har kunskap om bakomliggande djur.
Alla individer bär på något eller några recessiva skadliga anlag. Låga frekvenser av många skadliga anlag är att föredra framför högre frekvens av enstaka högre skadliga gener. Genetiska variationer skyddar från genetiska sjukdomar.
 
  Inavelsdepression Kommer aldrig smygande utan visar sig när man har nått den känsliga nivån och är då svår att åtgärda.
Den visar sig när inavelsgraden ökar och genetiska variationer går förlorade.
 
    Åter Om Birma
Åter Startsidan