Inavelsgraden

Detta är ett mått som anger andelen av släktskapet  mellan en individs föräldrar. Den mäts i procent av ett antal generationer. Inavelsgrad kan även uttryckas som sannolikheten för homozygot[1] för ett specifikt genlocus[2] pga. att föräldrarna är släkt. Om inavelsgraden är 100 % betyder detta att katten för varje gen som den ärvt från sin mor har den ärvt en identisk gen från sin far. En inavelsgrad på 0 % betyder att individen inte har lika arv från sin mor och far p.g.a. att föräldrarna är obesläktade, samt utifrån de antal generationer som tas med i beräkningen. Genetikerna beräknar att 5 generationer är relevant att arbeta med. Men man får inte glömma att förändringen av inavelsgraden kan vara stor om man går många generationer bak.

Så här blir utfallet av inavelsgrad när man parar närbesläktade individer:

25 % Parning med syster/bror
25 % Parning med förälder
12.5 % Parning med halvsyster/halvbror
12.5 % Parning med far- eller morförälder
6,25 % Parning med kusin

 
Som alla förstår, om man kan titta på en hel stamtavla, så är till slut de flesta katter besläktade och följaktligen skulle katternas inavelsgrad kunna visa sig bli ganska höga om man räknar med samtliga linjer. Om den katten sedan skulle jämföras med en katt där vi endast känner till några generationer tillbaka så skulle den senare katten verka mindre inavlad i jämförelse med den förra. Så kan utfallet påverkas av antalet generationer vi har.

Inavelsgraden bör inte öka mer än 0,25-0,5 % per generation för att bibehålla en frisk och sund katt. Om ökningen är högre per generation så innebär det en hälsorisk. Det kan ta flera generationer innan sådana effekter på populationen och rasen syns men när de väl har visat sig är det inte lika lätt att jobba bort.

Om man är generell kan man säga att allt enligt nedan är inavel men en del gånger finns det ett syfte med att para närbesläktade djur. Det vi ska ta med oss i beräkningen är att vi med detta förbättrar saker men vi kan också balansera på en kant då vi också kan dubblera de dåliga egenskaperna. Här måste kunskap, sundhet och ett starkt mått av selektering råda.

Detta är en avelsteknik där man använder ganska närbesläktade katter efter ett ganska klart synligt schema. Man gör det metodiskt för att samla på de bra egenskaperna, ofta hos en speciell individ, men olyckligtvis kan man också få med de dåliga egenskaperna. Linjeavel har bedrivits under många år och det gäller att vara kritisk vid val av avkommor för den fortsatta aveln. Vi ska ha klart för oss att många även kallar detta inavel. Ibland används ordet linjeavel lite slentriantmässigt när den aktuella parningen egentligen är närmare grunderna för inavel enligt nedan.

Är en direkt avelsteknik där man inte har ett mål för sin parning utan använder en mycket snäv släktskap, dvs. mamma, pappa, syskon etc.

Dock måste man här påpeka att eftersom all avel på katt kan spåras tillbaka till några enstaka individer, så kallade foundation katter så är alla våra katter med i denna definition, inavel.

Kontrollavel är ytterligare en avelsteknik som ibland benämns experimentavel. Inom SVERAK, Sveriges Kattklubbars Riksförbund, måste man ansöka om detta samt också ange skäl för att korsa två olika raser som det är frågan om i detta fall. Syftet med kontrollavel är att föra in nytt blod i rasen. För denna typ av parning bör man inneha stor erfarenhet av ärftlighetsläran samt också en stor inblick i rasens standard. Det finns ett par olika tekniker att arbeta med.

Det som är oerhört viktigt att tänka på här är att i många fall när man blandar in en annan ras är stamtavlan okänd och kan ha en större inavelsgrad än man anar.

Outcross eller som en fri översättning ser man ibland ordet crossavel. Denna teknik använder man när man tar in en helt obesläktad katt som också är av en helt annan ras. Syftet är att bredda avelsbasen. Även här sker sedan en viss del av linjeavel. Se kontrollavel

Jag tänker inte gå in på det totala komplexet att beskriva detta utan försöker att göra det så illustrativt som möjligt i stället. Detta är m.a.o. ett exempel hur man gör beräkningen av inavelsgrad.

 Anta att man parar halvsyskon som är det vanligaste släktskapet. Då ser vårt antagande ut som detta:

• Blyger är pappa
• Toker är son efter Blyger & Ederra
• Clarete är dotter efter Blyger & Arana
• Utfallet efter Toker & Clarete blir Happy
  

Vi antar vidare att:

• Blyger bär en gen med allelerna a1 och a2. Låt säga att a1=kraftig maskfärg och a2=lång svans
• En av allelerna går vidare till Toker som med en 50 % möjlighet ger den till Happy
• Den 50 % möjligheten finns också att samma allel från Blyger också går till Clarete som med samma säkerhet kan ge den till Happy

Nu har vi många möjligheter till arv. Detta innebär att vi kan börja räkna! Inte mitt bästa ämne men mycket det är intressant och jag önskar att jag var skarpare på det! Vi sätter alltså möjligheterna i ett räkneexempel och multiplicerar dem. Metoden kallas Wrights metod. Den innebär att man räknar tillbaka till den gemensamma nämnaren och sedan åter igen. M.a.o i det här fallet Happy – Toker – Blyger – Clarete – Happy. Räkna de unika individerna och du får siffran 3 (Toker, Blyger och Clarete). Så fick vi då räkneexemplet till att bli:

0.5 x 0.5 x 0.5 = 0.125 (12.5%) = inavelsgrad

Denna siffra visar på möjligheten att Happy är homozygot för antingen a1 (kraftig maskfärg) eller a2 (lång svans) på grund av den gemensamma nämnaren Blyger!

Behöver vi använda linjeavel eller vad man nu vill kalla det?

Många uppfödare har fortfarande uppfattningen att inavel är den enda vägen till succe. Att man också lyckas att identifiera problem och avla sig ur dessa dilemman är en vedertagen uppfattning hos dessa personer. Vad de ofta missar är att många forsknings studier visar på en bred variation av genetiska problem, katterna blir mindre, lever kortare samt är mindre fertila. När detta ökar kallar vi det inavelsdepression. Det kan ta flera år innan detta visar sig.

Att beräkna inavelsgrad i bara några få generationer är inte så användbart men kan möjligen ge en vägledning. Men man får aldrig glömma att generationerna ”bakom” kan visa höga inavelsgrader. Men visar det redan på en hög inavelsgrad i de första fem generationer så är det fara på färde i det fortsatta avelsarbetet om man återigen använder en avelspartner med höga procent. Vår databas PawPeds är en bra källa till information men som påpekats i artikeln här så måste man vara försiktig att använda inavelsgraden fullt ut då den visar lite olika beroende var i stamtavlan beräkningen görs.

Jag har med denna artikel försökt att tolka ut de olika begreppen, inte ur min synpunkt utan bygger åsikterna från flera källor ur den genetiska kunnigheten som finns bland många av våra forskare.